kajsawallen

En helt underbar shettis, seriöst, ponnyer som den här får en att längta tillbaka till tiden man red småttisar! Ursöt!

*Bortskämda

*Ridteknik

*Ponnyföräldrar

Visst ser man idag att majoriteten som kommer till en (nu skriver jag hopptävling eftersom det är inom den kateogorin som jag har mitt intresse) hopptävling, har utrustning på sig själv och hästen för flera tusen kronor.

Visst, hästsaker är inte billiga, tvärtom, snordyrt! Men varför plocka ut dom absolut dyraste sakerna, inspirerade utav elitryttarna, när ni rider upp till 1m, regionala tävlingar? Komma med en GPAhjälm med Sveriges flagga på, när ni åker till lokal/regionala tävlingar där det ändå bara är svenskar som får vara med och tävla? Vi är inte dum i huvudet, jag tror vi förstår att ni är svenskar, och nej, ni behöver inte respresentera sverige när det är ca. 80 andra ryttare som dessutom också tävlar för Sverige. Bara för att ni kanske vinner den där 1m klassen, så betyder det inte att ni är stjärnor. Ni pekar på saker, och får det. Dyra träns, nya sadlar och hjälmar för 6tusen. Är det inte bättre att lägga ner dom pengarna på bensin och kunna åka på tävlingar längre bort, eller kanske några äpplen för att unna eran ponny. Som i ur och skur måste ställa upp på era krav. Ni får ponnyer för flera hundra tusen kronor, och vad gör ni? Ni rider ponnyn i små klasser, i ca. 2-3 år tills ponnyn går sönder och sen säljer vidare för småpengar. Varför inte köpa sig en hållbar läromästare, lära sig rida ordentligt, och sedan satsa pengarna på en rejäl storhäst, som faktiskt kan ta er någonstans? Ponnytiden går för mig, ut på att ha kul, leka, och lära känna djuret ordentligt, lära sig grunderna och ha en förjävla bra tid. Inte bara vem som får flest priser, vem som har den dyraste utrustningen och vem som kan rida snabbast. Tro mig, i slutändan kommer det vara en stor fördel för er att ha ordentliga grunder att stå på, att kunna berätta om eran stadiga, grova lilla ponny som kanske inte var den bästa, men som alltid ställde upp och gjorde sitt bästa utifrån sin kapacitet. Och det är mycket roligare att se en ponnyryttare med kanske lite mer sliten utrustning för inte dom dyraste pengarna, som har ett ärligt leende på sina läppar på hästryggen, än en kaxig snorunge som sitter och fräser åt sina föräldrar för att sin GPAhjälm eller dom där dyra benskydden inte gjorde så att hästen sprang snabbast och vann klassen. Tänk lite på det!

Ridtekniken hos dagens ponnyryttare idag är förjävlig. Långa tyglar som gör att ni blir sjukt bakåtlutade vilket i sig resulterar i att ni skjuter fram sjänklarna, sågar i munnen för att hästen ska gå långsammare och ju högre upp hästen har nacken, och ju snabbare den galopperar - desto bättre?

Skärp er, vem är det som skapat det idealet? För seriöst, vem kollar idag på kvalitén på ponnyn, hållbarheten eller psyket när ni köper en ponny till era barn? Vad det ser ut på tävlingsbanorna - inte en jäkel!

Hästen ska ha ett piggt utseende, knappt ridbar och bete sig som en ohanterad mustang. Men är det verkligen så ni vill att barnen ska uppleva ponnytiden? Dom lär sig idag, inte att rida hästen framåt till bettet, utan istället får dom lära sig hur dom på bästa sättet kan dra tillbaka hästen ifrån okontrollerad snabb galopp, till okontrollerad mindre snabb galopp. Och vad jag, som själv är med i en hoppklubb med endast hoppryttare, upplever det så rider ungdomarna idag inte regelbundet dressyr för en tränare? Dressyr är a och o på en hopptävling. Allt förutom hindren, är dressyr på en hoppbana! Mer än hälften av ponnyerna på en hopptävling idag går längre inte på tygeln, eller så sågar barnen ner hästarna på tygeln och tror att dom gör rätt. Låt ungjävlarna inte tävla hoppning, om dom inte kan grunderna i dressyr! Låt dom tävla en LA:1 innan dom får tävla LA hoppning, kanske kräva en placering? vad vet jag? Men förihelvete, få in lite dressyrtänk i barnen!

Och nu lite om dessa välkända ponnyföräldrarna som verkligen är en kateogori för sig.

"mitt barn är bäst", "lämna företräde åt min dotter" , "ingen är lika bra som mitt barn". Visst, jag förstår att ni vill tänka så, och barn ska absolut ha positiv stöttning ifrån föräldrarna. Men ta det inte för långt!

Nu ska jag inte dra alla ponnyföräldrar över en kant, men många av er är förjävliga på att snacka skit om andra ponnyryttare - ja! Ni snackar skit om andras barn för att lyfta fram era egna! Vad fan är det för föräldraskap? Då är det ju verkligen inte konstigt att barnen blir snobbiga, skitsnackare även utanför ridsporten?

Och vill ni era barn bäst, så köp dom en stadig ponny och låt dom ha kul under ponnytiden, istället för att köpa det bästa, få dom att tro att dom är bäst och lära dom att snacka förjävla mycket skit!

Och när ni står på framhoppningen och inte låter någon annan använda framhoppningshindren, just för att erat barn, som inte rider förens om 5-8 ryttare, ska hoppa fram? Alltså herregud. Skärpning!!!

Så, det var väl mina tankar för ikväll! jag ska försöka uppdatera bloggen mer nu, och inrikta mig mer på risporten den här gången. Ha en trevlig fredagskväll alla! :)