Underlig känsla.
Känslan när dom man en gång stod så jävla nära med inte ens kollar mot en längre är hemsk,
Jag saknar er, jag saknar det vi hade ihop.
när man ser hur dom verkligen tvingar fram ett hej när man möter dom på staden.
Helt ärligt vet jag verkligen inte vad jag gjort för att det skulle bli såhär..
Jag åkte bort, levde ut en av mina drömmar, kom hem och då stod ni inte längre vid min sida?
Vad fan hände under tiden jag var borta egentligen?
"du var borta ett år, och under ett år förändras man" - jaha? tror ni inte jag förändrades under det jävla året eller?
Ni har ingen aning om vad som hände där nere, heller inte vad som hänt sen jag kom hem.
Nej, jag är inte samma person som när jag åkte, och det har ni bevisat jävligt väl att ni inte heller är längre!
Jag har lyckats undvika att bry mig om det en längre tid nu. Men idag insåg jag hur jävla mycket jag saknar tiden då vi alla var vänner och umgicks ihop..
Jag saknar skratten, händelserna och dom långa samtalen vi kunde ha tillsammans!
Jag saknar er, jag saknar det vi hade ihop.
Kommentarer
Trackback