tårar och brustna hjärtan.
Idag fick jag träffa min absoluta favorit och drömhäst.
När han såldes trodde jag aldrig mer jag skulle få se honom igen, jag trodde han skulle säljas i Danmark på en auktion..
Men efter en tid fick jag höra att dom behöll honom för han hade väldigt mycket kvalitét. Sen hörde jag ingenting i ett år, när jag kom tillbaka till tyskland sa dom att jag kunde få möjlighet att träffa honom om jag ville, redan då kände jag att tårarna pressade och ville ut...
Idag fick jag träffa honom igen, redan på väg till hans box kom tårarna, när jag såg honom brast det totalt.
Jag hade blandade känslor, att få träffa en som man sagt farväl till och aldrig skulle få träffa igen, en som man hade så jävla nära hjärtat, det va jävligt svårt faktiskt.. han la sitt huvud i min famn och det kändes som att han verkligen kände igen mig.. Vi fick typ 10 minuter tillsammans innan vi va tvungen att åka, då fick jag säga farväl, igen..
Jag vet inte om jag nånsin kommer få träffa han igen. Jag har redan sagt farväl en gång, och att göra det igen va hemskt, ett av det hemskaste jag gjort nu på senaste tiden.
Förra gången va en riktig plåga, jag grät i över 2 veckor varje dag, kunde inte äta och va riktigt deprimerad, sen har jag försökt att inte tänka på honom så mycket..
Nu är jag tillbaka på samma jävla plats som när jag sa farväl till honom förra gången...
grät hela vägen hem och sitter och gråter nu, han är helt enkelt så jävla bäst!
Min älskade "balou".
Kommentarer
Trackback