kajsawallen

Jag förlorade min bästa vän för bara någon månad sen, vi har varit oskiljbara sen vi lärde känna varandra, hur gamla kan vi ha varit då.. 6-7 år kanske? Alltså har hon varit den närmsta vännen för mig i nästan 11 år. Helt sjukt när man tänker efter..

Jag ville såklart inte att vi skulle släppa kontakten helt om varandra. Vi började tillsammans på vår nuvarande skola, vi hängde med varandra på varje rast, åt alltid med varandra osv. Sen lärde jag känna folket i min klass, och ville såklart lära känna dom mer, så det blev så att jag började umgås med mina nya vänner, och hon fick umgås med sina nya/gamla vänner.

Jag kände långsamt hur vi började tappa vår kontakt, och hur hon förändrades för varje dag som gick. Även jag förändrades från att vara den där jätteglada tjejen 24/7, till att bli den som jag är nu sur, kaxig och 0humor. Men mina nya vänner accepterar mig för den jag blivit, och jag försöker verkligen hitta tillbaka till den tjejen jag var då jag började skolan. Jag gillade att vara henne, skita i allt tråkigt omkring mig och bara leva ut dag för dag..

Aja, Det blev iallafall så att jag sa upp kontakten med min bästa vän tillslut, då jag inte kände igen henne längre, hon va inte längre den som jag va bästa vän med.. Och som sagt, jag är heller inte den jag har varit!

Och idag skrev hon och frågade om vi skulle bli vänner igen, och jag kunde verkligen inte säga "okej! vi blir sams igen", bara tanken lät hemsk i mitt huvud. Ta upp kontakten med någon som man vet att man inte längre passar ihop med..

Hon har sagt förlåt, och jag kan verkligen inte förlåta henne, det hon gjorde på slutet fick mig att inse sanningen.. Det tog alldeles för djupt för att bara kunna förlåtas med ett förlåt som inte känns komma helt ifrån hjärtat.

Och klaga över att jag fått nya vänner? Okej, jag umgås mycket med mina nya kompisar då jag känner att jag förlorade många av mina gamla vänner under året jag var i tyskland, de fanns liksom inte kvar vid min sida när jag kom hem. Falska rykten hade spridits och folk hade skaffat åsikter om mig som verkligen inte stämmer in på min personlighet.

Men jag sket i det, just nu vet jag inte hur jag gjorde, men jag brydde mig verkligen inte i att jag förlorade så många vänner bara sådär?

Men att det skulle bli såhär mellan dig och mig? Det trodde jag aldrig!

Alla som har hört om det har blivit riktigt chockade över att höra att vi inte längre är vänner, det var liksom du och jag. Har alltid varit det och nu är det över?

Bara för att jag har lagt ut det här inlägget betyder det inte att jag förlåter dig om du nu sitter och läser min blogg. Men jag vill bara visa att jag är ledsen att det blivit såhär.. Och jag känner själv att det kan också bero på mig då min personlighet också ändrats något så fruktansvärt, och inte till det bättre hållet direkt.

Men jag kämpar verkligen för att få tillbaka min personlighet då jag sket i allt och levde mitt liv, med ett leende!