kajsawallen

Jag och chardonnay har haft vår tävlingsdebut för iår och har även hunnit med att debutera 1.10.

Tävlingsdebuten gjorde vi för 3 helger sedan i Lurbo, vi gjorde bara en start och det i 1m. Hästen kändes fin men tyvärr föll frambommen på näst sista oxern då vi kom dåligt ut ur svängen till hindret, fy till piloten som skulle varit med bättre där..

Men vi tog nya tag och åkte iväg 21feb till Stäket. En seg tävlingsdag som tog längre än väntat gjorde att jag flyttade min debut i 1.10 ifrån söndagen till lördagen och startade två klasser då istället.

Hästen var på tårna och prövade på underlaget på framridningen och framhoppningen genom att bocka och stå lite på bakbenen. Väl inne på banan stängde hon av allt och fokuserade på sin uppgift vilket resulterade i två felfria rundor. 

Fina fina häst!

Så jag gick som på moln resten av helgen och njöt av vilken fantastisk häst jag har!

Igår var jag på Arnold-träning vilket var givande för mig och min häst, som vanligt.

En spänd häst till en början, men med proffsig hjälp av en bra tränare lyckades vi få bukt på det och hästen var superfin när vi kom igång och hoppade!

Trimmade även idag på uteplanen för första gången iår med både cosmus och chardonnay. Båda två var superfina och gav härlig energi, så nu väntar vi med spänning på utomhussäsongen! 

Men iår tar vi nya tag och kör ett annat upplägg som förhoppningsvis ska passa oss bättre☺️ 

*Kvala till Falsterbo.

*Kvalar vi inte till Falsterbo siktar vi på Breeders.

*Rida någon 1.30.

*Få alla muskler på rätt ställe och få självförtroende på banorna. (Jag) 

*skaffa sig självförtroende.

*Våga sätta mål.

*Träna både mentaliteten och fysiken.

*Lära sig rida.

Så nu håller vi tummarna på att det här går vägen💪👌

(5år, Clinton II-Carte D'Or)

Treåringen som är Fantast-Cassini II

Idag var en person ifrån Holsteiner verband här hos oss och kollade in Elisabeths superfina fölunge efter cachas. Jag skulle ställa upp som eventuell översättare med min lagomt dåliga tyska samt chaufför till nästa ställe. 

Tyskan sattes på prov i bilturen till Enskede när vi hade lite mer än 30 minuters bilresa tillsammans. Jag tror jag klarade mig helt okej eftersom vi kunde föra konversationen om många olika saker och det verkade som att båda förstod varandra relativt bra😅

Väl framme stannade jag ett tag och kollade vad för hästar hon skulle kolla på där, det var två superfina hästar efter Casall! 

Väl hemma kände jag inte för att rida då dimman här i Stockholmstrakterna var hemsk idag! Det var knappt så man såg vad som fanns på 4m avstånd. 

Man får vara glad över att tävlingssäsongen är över för iår! Annars går hästarna SÅ JÄVLA BRA just nu:)

Hoppas på lite mer inspiration i Stockholm under SIHS!

Ikväll körde även jag, Mia och ungarna på lite yoga framför öppna spisen med massa tända ljus och rökelser. 

Min härliga ryttarstelhet lyste med sin närvaro när jag nästan fastnade i olika ställningar och mer eller mindre skrek ut när Mia försökte pressa min kropp in i rätt postition😂 

Men det är bara att kämpa på! Snart får vi hoppas att jag också blir lite mer vig och smidig i kroppen💃

Som hästmänniska måste jag gå ut varje dag, morgon som kväll, oavsett väder även i mörker. 

Inte nog med det, ska jag rida ut är ridvägarna just nu bedrövliga. Lerbad för hästarnas hovar, Tappsko hit och Tappsko dit. Man får passa sig extra noga för en eventuell sträckning.. 

Likaså hagarna är leriga och förjävliga. 

Jag har alltså inte haft en speciellt bra dag, att ha en häst på närmare 1.80 i mankhöjd som trampar av sig skon i skogen är inte det roligaste, speciellt inte om man pratar i telefon när man ska upp och hästen väljer att bocka sekunden man hamnar i sadeln så man tappar telefonen i leran och måste göra om hela cirkusen igen med av och upphoppning. 

Den svarta ville jag inte ens kolla på idag efter ridturen på cosmus, en häst fick räcka! 

Nu ska jag försöka komma tillbaka lite med ett glas vin framför Sune i Grekland och längta till sommaren lite☀️

Dels har jag varit hemma i Jämtland en sväng efter 5 månaders träning hos Marcus Westergren. Sen har jag även gjort en flytt till Knivsta med chardonnay, mitt i flyttandet lyckades jag även få på mig en foderhäst vid namn cosmus. Cosmus är 17 år, vann 7 års championatet 2004, har gått 1.50m hoppning och är 1.78m hög. Med andra ord en perfekt uppbackning för chardonnay! 

Chardonnay har varit på 3 tävlingar där hon nollat alla, debuterad upp till 95. Nu går vi tillbaka till lite grunder osv, ska kolla igenom henne efter den här säsongen och se så hon är reko i kroppen👌 

Jag tänkte mest berätta att jag och chardonnay har nu i ca 2månaders tid bott i Norrtälje och jobbat och tränat hos Marcus Westergren! 

Med många mot- och medgångar satsar vi nu inför vår första pay&jump i maj! 

Skriver mer i em när hästarna är ridna och klara:) 

Jag har inte gjort mycket med Chardonnay under den här veckan, vilket ledde till att hon kom på en ny hobby - förstöra hagen och hälsa på dom andra hästarna.. Så efter jobbet idag fick jag höja tråden och sätta igång strömmen ordentligt på båda hagarna. Nu får det vara färdigrymt!

Det är inte alltid lätt med en tjej i tonåren med energi nog för 10 vildhästar, en dags vila får resultera i en veckas tokigheter.

 

Efter det blev det en långpromenad med Vilda, hon fick springa av sig tillsammans med Sissi's schäfer som är jämngammal med henne. Otroligt vad hundar kan ändras i psyket, när dom var valpar var Vilda stenhård och gav mer än gärna schäfern lite stryk, idag var hon väldigt underlägsen och pep mest så fort han kom nära..

 

 

 

Igår bokades även en resa, en veckas all inklusive på gran Canaria, det blir jag, Amanda och Isabelle's familj. Tragiskt att resan inte blev av medans Isabelle fanns fysiskt med oss, men hon lever med i våra minnen, det är den tröst man får söka sig till!

Sen kommer jag hem och jobbar en vecka och efter det drar jag till Gran Canaria igen, men då med Sara!

När jag kommer hem därifrån väntar mycket möjligt en stor möjlighet för mig och Chardonnay.

Förhoppningsvis väntar en flytt och hårdträning för oss redan i Februari.

Det berättar jag mer om när det är lite mer klart med detaljer.

 

Tänkte ta och skriva Chardonnay's och mina mål det kommande året.

Det kan vara både intressant och jävligt kul att kunna kolla tillbaka på i slutet av året och se vad vi lyckades uppnå!

 

 

i nuläget fungerar hon vissa gånger, men för det mesta ska hon stå på bakbenen och endast protestera över mina viljor. Ju mer man säger till henne desto envisare blir hon. Det blir alltså minst sagt farligt när hon ställer sig rakt upp utan någon kontroll över hur högt hon kan stegra utan att slå över..

I nuläget rider jag med graman när jag rider ut, så jag kan spärra henne lite och därför "avbryta" de högsta stegringarna. Jag rider med vanligt tredelat bett då hon är mycket känslig i munnen, kommer nog börja testa med remont-nosgrimma och se om det hjälper lite.

 

*Göra tävlingsdebut,

här tänkte jag starta med några pay&jumps och sen när hon är redo där, anmäla till någon lokal tävling och sedan försöka klättra oss uppåt och åka iväg på trevliga tävlingar med trevliga människor!

 

Eftersom chardonnay skar upp sig rätt ordentligt i våras trodde jag inte jag skulle hinna till 3årstestet, bestämde mig därför för att inte visa henne. Ångrade mig tyvärr ca. 2 veckor innan visningen och åkte ändå, var därför väldigt ofärdiga när vi kom dit och poängen blev enligt mig därför inte tillräckligt för vad hon skulle kunnat leverera.

Hoppas därför för att kunna bevisa för alla att min häst faktiskt ÄR värd mer och om inte annat, blir det en rolig upplevelse för oss båda.

 

Något som hade varit jävligt häftigt att få starta i! Tränare och även unghästdomare har motiverat mig och sagt åt mig att jag verkligen borde satsa på att ta denna häst dit.

 

Ett självklart "mål" för alla ryttare med häst, det är framförallt därför vi håller på med den här sporten!!

 

Det har gått ungefär ett år sen jag skrev senaste inlägget, det har hunnit hänt massor sedan dess!!

Jag har tagit studenten, visat hästen på 3 årstest. fått jobb på hemtjänsten i offerdal, rest och gjort mycket mycket mer!

Det har varit ett år med mot- och medgångar, både i hästvärlden och i det privata egenlivet.

Chardonnay har vuxit och blivit riktigt fin, hon är ca. 168cm i mankhöjd och är fortfarande inte skimmel.. Tror jag snart måste acceptera att jag får ha en helsvart häst, hon är ju ändå (from idag) 4 år!!!

HELT OTROLIGT! känns som att det var nyss jag såg henne komma till världen.

 

Hon utvecklas mer och mer, hon är en framåt unghäst som är en typisk tonårsflicka. Vill jag en grej måste hon göra det motsatta.

Att ridas ut är inte det roligaste, då står hon helst på bakbenen och protesterar, så länge man inte får hoppa träd i skogen, det är däremot något hon älskar! Jobbar på bra på dressyrbanan och är hoppad bana ca. 50 cm, då är hon hoppad ungefär 4 gånger under sadel. Underbara häst.

 

 

Jag tänkte ägna den här bloggen åt just min häst och vår väg på både tävlingsbanorna och hemmamyset i stallet.

 

En helt underbar shettis, seriöst, ponnyer som den här får en att längta tillbaka till tiden man red småttisar! Ursöt!

*Bortskämda

*Ridteknik

*Ponnyföräldrar

Visst ser man idag att majoriteten som kommer till en (nu skriver jag hopptävling eftersom det är inom den kateogorin som jag har mitt intresse) hopptävling, har utrustning på sig själv och hästen för flera tusen kronor.

Visst, hästsaker är inte billiga, tvärtom, snordyrt! Men varför plocka ut dom absolut dyraste sakerna, inspirerade utav elitryttarna, när ni rider upp till 1m, regionala tävlingar? Komma med en GPAhjälm med Sveriges flagga på, när ni åker till lokal/regionala tävlingar där det ändå bara är svenskar som får vara med och tävla? Vi är inte dum i huvudet, jag tror vi förstår att ni är svenskar, och nej, ni behöver inte respresentera sverige när det är ca. 80 andra ryttare som dessutom också tävlar för Sverige. Bara för att ni kanske vinner den där 1m klassen, så betyder det inte att ni är stjärnor. Ni pekar på saker, och får det. Dyra träns, nya sadlar och hjälmar för 6tusen. Är det inte bättre att lägga ner dom pengarna på bensin och kunna åka på tävlingar längre bort, eller kanske några äpplen för att unna eran ponny. Som i ur och skur måste ställa upp på era krav. Ni får ponnyer för flera hundra tusen kronor, och vad gör ni? Ni rider ponnyn i små klasser, i ca. 2-3 år tills ponnyn går sönder och sen säljer vidare för småpengar. Varför inte köpa sig en hållbar läromästare, lära sig rida ordentligt, och sedan satsa pengarna på en rejäl storhäst, som faktiskt kan ta er någonstans? Ponnytiden går för mig, ut på att ha kul, leka, och lära känna djuret ordentligt, lära sig grunderna och ha en förjävla bra tid. Inte bara vem som får flest priser, vem som har den dyraste utrustningen och vem som kan rida snabbast. Tro mig, i slutändan kommer det vara en stor fördel för er att ha ordentliga grunder att stå på, att kunna berätta om eran stadiga, grova lilla ponny som kanske inte var den bästa, men som alltid ställde upp och gjorde sitt bästa utifrån sin kapacitet. Och det är mycket roligare att se en ponnyryttare med kanske lite mer sliten utrustning för inte dom dyraste pengarna, som har ett ärligt leende på sina läppar på hästryggen, än en kaxig snorunge som sitter och fräser åt sina föräldrar för att sin GPAhjälm eller dom där dyra benskydden inte gjorde så att hästen sprang snabbast och vann klassen. Tänk lite på det!

Ridtekniken hos dagens ponnyryttare idag är förjävlig. Långa tyglar som gör att ni blir sjukt bakåtlutade vilket i sig resulterar i att ni skjuter fram sjänklarna, sågar i munnen för att hästen ska gå långsammare och ju högre upp hästen har nacken, och ju snabbare den galopperar - desto bättre?

Skärp er, vem är det som skapat det idealet? För seriöst, vem kollar idag på kvalitén på ponnyn, hållbarheten eller psyket när ni köper en ponny till era barn? Vad det ser ut på tävlingsbanorna - inte en jäkel!

Hästen ska ha ett piggt utseende, knappt ridbar och bete sig som en ohanterad mustang. Men är det verkligen så ni vill att barnen ska uppleva ponnytiden? Dom lär sig idag, inte att rida hästen framåt till bettet, utan istället får dom lära sig hur dom på bästa sättet kan dra tillbaka hästen ifrån okontrollerad snabb galopp, till okontrollerad mindre snabb galopp. Och vad jag, som själv är med i en hoppklubb med endast hoppryttare, upplever det så rider ungdomarna idag inte regelbundet dressyr för en tränare? Dressyr är a och o på en hopptävling. Allt förutom hindren, är dressyr på en hoppbana! Mer än hälften av ponnyerna på en hopptävling idag går längre inte på tygeln, eller så sågar barnen ner hästarna på tygeln och tror att dom gör rätt. Låt ungjävlarna inte tävla hoppning, om dom inte kan grunderna i dressyr! Låt dom tävla en LA:1 innan dom får tävla LA hoppning, kanske kräva en placering? vad vet jag? Men förihelvete, få in lite dressyrtänk i barnen!

Och nu lite om dessa välkända ponnyföräldrarna som verkligen är en kateogori för sig.

"mitt barn är bäst", "lämna företräde åt min dotter" , "ingen är lika bra som mitt barn". Visst, jag förstår att ni vill tänka så, och barn ska absolut ha positiv stöttning ifrån föräldrarna. Men ta det inte för långt!

Nu ska jag inte dra alla ponnyföräldrar över en kant, men många av er är förjävliga på att snacka skit om andra ponnyryttare - ja! Ni snackar skit om andras barn för att lyfta fram era egna! Vad fan är det för föräldraskap? Då är det ju verkligen inte konstigt att barnen blir snobbiga, skitsnackare även utanför ridsporten?

Och vill ni era barn bäst, så köp dom en stadig ponny och låt dom ha kul under ponnytiden, istället för att köpa det bästa, få dom att tro att dom är bäst och lära dom att snacka förjävla mycket skit!

Och när ni står på framhoppningen och inte låter någon annan använda framhoppningshindren, just för att erat barn, som inte rider förens om 5-8 ryttare, ska hoppa fram? Alltså herregud. Skärpning!!!

Så, det var väl mina tankar för ikväll! jag ska försöka uppdatera bloggen mer nu, och inrikta mig mer på risporten den här gången. Ha en trevlig fredagskväll alla! :)